I storstadens brus

På Ålandsbanken talar man ofta om att nöjda kunder tipsar sina vänner. Stämmer det? Existerar den engagerade kunden i verkligen? Ja, Anna-Maria Meurman är i alla fall ett livslevande exempel. I föregående berättelse fick vi en glimt av Anna-Maria Meurman när hon som ung gymnasieelev uppmanade sin pappa att söka jobb på Ålandsbanken i Tammerfors. Innan pappa Mikko visade henne annonsen i Aamulehti var Ålandsbanken helt okänd för henne. Under de följande åren skulle ändå banken och Anna-Maria Meurmans liv komma att knytas samman.

Redan det faktum att hennes pappa relativt sent i livet rivstartade sin andra karriär på en bank med svenska som internspråk gav upphov till flera diskussioner runt middagsbordet i Kangasala.

– Att han över huvud taget tänkte den tanken var ett stort beslut för honom, han hör ju till en ganska traditionell generation som uppskattar trygghet. Vi blev alla mycket imponerade och stolta över honom, säger Anna-Maria.

År 1999 var det dags för henne att lätta ankar hemifrån. Hon var klar med gymnasiet och studier i Helsingfors väntade.

Åren susade förbi. Nu är hon mitt uppe i karriären: produktionsledare på ett tv- och filmbolag, gift med två barn. De oregelbundna arbetstiderna gör kanske vardagspusslet en smula knepigare men det verkar inte bekymra henne. Det mesta går att ordna med hjälp av vänner och familj. Det är inte svårt att räkna ut hur Ålandsbanken passar in i den ekvationen. Banden till Ålandsbanken i Tammerfors är alltjämt starka, trots att pappa Mikko nu har gått i pension. Och den service hon får i Helsingfors matchar hennes förväntningar.

– I Ålandsbankens service finns en känsla av traditionell bank, fastän de är trendigare än storbankerna.

Den slutsatsen delar Anna-Maria gärna med sig av. Hon listar flera familjer i vänskapskretsen som blivit nyfikna på hennes entusiasm. Den har fått hennes vänner att se Ålandsbanken som ett alternativ.

– Det är ju inte en så känd bank, framför allt inte bland oss finskspråkiga. Men jag skulle nog bli en bra nätverkssäljare för jag blir så ivrig. Det är inte så att jag pressar på, men jag brukar säga Det lönar sig att fråga.

Hur skulle Anna-Maria Meurman beskriva sin bank?

– Pålitlig, trygg men ändå fräsch. Känslan av fräschhet tror jag beror på att den inte blev nedsvärtad av bankkrisen på 1990-talet, det är en detalj som stärker deras image i mina ögon. Och sedan är de ju en av de få finländska banker som fortfarande finns kvar.

100 berättelser genom 100 år

Joakim Enegren
Med bidrag av Annika Lundqvist, Leo Löthman och Teo Tuominen.
Foto: Anna-Maria Meurman med barnen Alva och Lenni. Kristina Kurtén